Det borde ha varit 1997 jag hade en dialog med Lennart Daléus. Det var i alla fall inför valet 1998. Han frågade om jag verkligen trodde att en hemsida kunde ha någon effekt i valet '98.
Helt utan sakligt underlag svarade jag klart ja på den frågan. Sen hjälpte jag honom att bygga en hemsida som jag säkert skulle skämmas lite för om jag såg den idag, men jag väljer att tro att den var helt ok för sin tid. Det var i alla fall bara han och en handfull politiker till som hade hemsidor och hemsidan fick mer tid i TV-nyheterna än vad många politiker fick.
Innan Lennart Daléus hade Carl Bildt stuckit ut med sitt mail, som man kunde prenumerera på. Mailandet har övergått i twittrande. Bland politiker har twittrande, bloggande och deltagande i sociala medier blivit en hygienfaktor, och inte något som sticker ut.
Lite i backspegeln kan man fråga sig vad kommunikationsrevolutionen Internet inneburit för svensk demokrati. Om man inser att demokrati till stor del är att skapa opinion så ser man också att möjligheterna för vem som helst att bilda opinion har blivit större. Man behöver inte ha ett namn för att få synas på DN:s ledarsida. Möjligheten att yttra sig/publicera sig och nå en bred mottagargrupp har ökat med Internet.
Om man tycker att demokrati är att sitta i ett rum och trycka på voteringsknappar så tycker man nog att det inte hänt så mycket de senaste 30 åren. Den representativa demokratin är ganska orubbad, fast man har kunnat rösta på både Aftonbladet och på Facebook i många år.
I Vallentuna finns partiet Demoex, Demokrati experimentet. De är representerade i kommunfullmäktige för tredje mandatperioden i följd. De genomför debatter och omröstningar elektroniskt varefter partiets enda ledamot röstar enligt slutresultatet av den elektroniska omröstningen.
Man hör lite gulliga radioreportage om partiet ibland, men journalistiken betraktar dem som kuriosa och bryr sig inte riktigt om att ta ställning kring fenomenet.
Jag satt med i en kommunal demokratiberedning 1998 där frågan kring framtidens demokrati och medborgarinflytande diskuterades. Vi kunde se många risker med en direktdemokrati till följd av att personerna bakom beslutet blev anonyma. Vem skulle rösta för en höjning av kommunalskatten? Vem skulle vilja bygga fler sopstationer? Redan idag har kringboende inflytande som gör att bönder protesterar mot vindkraftverk, fast vindkraftverk i sig är behjärtansvärda. I Skåne protesterar man mot en tillfällig anläggning för ensamkommande flyktingbarn, fast ingen vill barnen illa. Inte vad man säger i alla fall. Den enda åsikten som öppet uttalas är "Jag är för, men inte just där jag bor."
Demoex är gulligt, men jag skulle inte vilja bo i en kommun är majoritetsmakten utövas via anonyma voteringar.
Att låta det direktdemokratiska inslaget bli rådgivande, som folkomröstningar är, reducerar omröstningen till en SIFO-undersökning, och istället för direktdemokrati så blir det kanske bara populism?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar