Vem är Storebror och vem är möjliggöraren?

Google har släppt en Transparency Report skriver IDG. Det är positivt att Google försöker vara transparant. De har fått ta mycket stryk i integritetsfrågan, precis som Microsoft för 5 år sedan. De utmålas ibland som "onda", men det "onda" i sammanhanget är inte Google som lämnar ut uppgifter till myndigheter utan myndigheter och regimer som ibland begär ut information eller vill stoppa informationsspridning på tvivelaktiga grunder. Google lyder under lagarna i de länder där de verkar.

Vad har Google för information?

Jag är ingen terrorist som planerar flygplanskapningar via min GMail. Vad kan Google veta om mig?
2009 la AOL ut 2 miljoner sökbegrepp som de samlat in från sina 650 000 användare under en tremånadersperiod. Sökbegrepp som kom från samma användare hada samma unika identifierare, men datamängden var för övrigt avpersonifierad. En journalist försökte ringa in några användare, bland annat en amerikan som sökt mycket på olika åldersrelaterade sjukdomar och lokala företeelser som antogs vara personens hemort. Eftersom personen även släktforskade och sökte på släktnamn kunde damen identifieras och journalisten kontaktade henne. Hon blev naturligtvis upprörd när hon fick se sina registrerade sökningar på sjukdomar och poängterade omedelbart att sjukdomssökningarna inte avsåg henne. AOL:s fick göra en pudel.

Google lovar enligt användaravtalet att inte sälja någon användarinformation vidare, men tvingas följa gällande lagar om att lämna ut information om sina användare till myndigheter.
Hur många läser Googles användarvillkor? Det var en intressant läsning på Google Terms of Service.

Integritetsaspekten behandlas särskilt på Google Privacy Center. De har till och med gjort en populärbeskrivning som finns utlagd på YouTube.



Det finns en intervju med Nicklas Lindblad av SVT som understryker Googles ambitioner att vara pålitliga och trovärdiga.



Jag vill inte låta som om jag vore avlönad av Google. Steven Levy, skribent på tidskriften Wired, tar upp en del av Googles problematiska historik på YouTube.



Det är förvånande att klippet bara har 56 visningar.

Vad kan informationen användas till?
Det mest skrämmande exemplet i historien borde vara från Holland, där man under tidigt 1900-tal införde ett personregister där man även registrerade medborgarnas religiösa tillhörighet i det goda syftet att kunna begrava dem i enlighet med sin religions föreskrifter. När Nazisterna invaderade Holland kunde registret användas till att söka upp personer för etnisk rensning.

Vi lever i tron att en diktator som Adolf Hitler aldrig kan komma till makten igen, men om historian återupprepar sig så kan den totalitära regimen begära ut information från Google. Det Google kan svara med är att lägga ner verksamheten i landet, om man inser regimens onda avsikter. I Kina har Google haft en restriktiv hållning, men man vet inte hur snabbt företaget reagerar när en demokrati övergår i en diktatur.

Det gäller inte Sverige
Det kan väl aldrig hända här.  Vår svenska datalag fokuserar på att data får användas i det ändamål som avsågs när det samlades in.
Vi har en en polisdatalag som minimerar polisens möjlighet att lagra och använda överskottsinformation.
Sverige inte begärt ut någon information från Google, men att möjligheten finns är ett avsteg från annan lagstiftning kring data.
Även Ipred-lagen , (Egentligen Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk)
som medför att nätoperatörer tvingas lagra trafikinformation som sedan används till andra syften än det för verksamheten nödvändiga, att debitera sina kunder, strider mot den grundläggande svenska synen på datalagring.