Webb 2.0, sociala medier och framtiden

Termer som webb 2.0 och användargenererat innehåll får nog förklaras döda, nu pratar alla om sociala medier.
Jag tror att det är vilseledande att bunta ihop ett antal funktioner och sätta namn på dem i grupp. Det vore klokare att analysera funktioner för sig, som användargenererat innehåll, användarnätverk och prenumeranter. Här kommer en ansats till en analys, eller i alla fall ett nerdyk i funktionerna.

Googles intelligens
Google är den största aktören på Internet uppger bl.a. Search engine people, med en miljard användare varje månad. För att erövra förstaplatsen behöver den näst största aktören, Facebook, växa med 25% från dagens 800 miljoner användare per månad.

Vad ger Google oss?
Vi besöker Google är för att söka. Google har sammanställt sökresultat åt oss. När man sen klickar på en träff i sökresultatet så registrerar Google att det resultatet var mer attraktivt än något annat och prioriterar på sikt upp den träffen för det aktuella sökbegreppet. Det är ingen nyhet i sig. Google har haft en fantastiskt bra sökmotor sedan runt 1999, och på svenska har deras sökmotor varit riktigt bra sedan runt 2003.

Eftersom en miljard användare bidrar till att Google ska bli bättre så kan ingen konkurrent utmana Google. Alla användare måste överge Google till förmån för någon annan sökmotor, och sedan ha tålamod för att sökträffarna inte är lika bra initialt, sen har man en fullvärdig utmanare. Just det scenariot är väldigt osannolikt, så man kan sammanfatta det med att Google har en trygg position.

Google är ett bra exemplet på sajter med innehåll som användare bidragit till, eftersom alla användare bidrar på ett så smidigt sätt att de inte märker av att de bidrar. På exempelvis Wikipedia är tröskeln till att bidra betydligt högre.

Hur bra kan Google bli?
Ett exempel är att söka på begreppet "försörjningsstöd". Träffarna kan delas in i tre primära kategorier:

1. Bred populärbeskrivningen (Wikipedia)
2. Generell beskrivning och rekommendation till kommunerna (Socialstyrelsen)
3. Detaljerad beskrivning om gällande nivåer (Alla kommuners hemsidor)

Om befolkningen vore en homogen massa så skulle Dorotea kommuns sidor om ersättningsstöd aldrig kunna komna över plats 250 i sökresultatet. Är det bra? Vad är bra? Och för vem?

• För studenter är Wikipedias information bäst.
• För tjänstemän på en kommuns socialförvaltning är Socialstyrelsens information bäst.
• För dorotea-bor är Dorotea kommuns information bäst.

Idag när jag sökte så låg Wikipedia bara på 4:e plats och Socialstyrelsen hade platserna 1 till 3. När jag brukar prata om det här fenomenet hos företag få har Wikipedia alltid legat på plats nummer 1. Ordningen spelar egentligen ingen roll. Det centrala är att Google inte kan urskilja målgrupper utan prioriterar bara utifrån användarstatistik/popularitet, vilket gör att smalare och djupare information inte är lika lätt att hitta som populär information. Ofta uppstår missförstånd när organisationer vill ha en sökmotor "som Google" på sina intranät och dokumenthanteringssystem. Vad menas med "som Google"? Menar man en sökmotor som prioriterar upp de populäraste träffarna? En stor organisation har 10.000 anställda, det motsvarar 0,001 % av Googles användarbas att basera statistiken på.

Facebooks bild
Facebook sorterar in världen i en kvadrat med fyra grova kategorier. På ena axeln sätter man formella kontra informella relationer. På den andra axeln sätter man korta kontra långa relationer.

Den övre högra kvadranten med långa informella relationer kallar facebook för vänner.

Den övre vänstra kvadranten med långa formella motsvarar vad LinkedIn kallar kontakter.

Facebook anser att vi delar intressen med våra vänner och har förtroende för våra vänner. Därför blir vän-till-vän-marknadsföring väldigt framgångsrikt med knappen "Like" på en tredjepartssida. Det som jag gillar, gillar sannolikt även mina vänner. Se Eric Fishers video på developer.facebook.com för vidare resonemang.

Det ligger något i Facebooks marknadsföringsresonemang och de lyckas attrahera en stor del av jordens befolkning, men vänskapsrelationer är sällan jämställda på det sättet att man ömsesidigt påverkar lika mycket.

Twitter har mer tagit fasta på att vi kan själva agera avsändare samtidigt som vi kan prenumerera på ett antal andra avsändare. Den avsändaren som jag vill följa kanske inte vill följa mig och den som följer mig kanske inte jag vill följa. Detta återspeglar mer verkligheten fast det kan bli för tydligt, i verkligheten sker det på ett mer subtilt sätt. Om vissa av mina bekanta rekommenderar en film så går jag och ser den. Om några andra tyckte att filmen var bra så går jag inte och ser den.

Carl Bildt har exempelvis nästan 56 000 läsare medan han själv följer drygt 740 avsändare.

Hade Carl Bildt haft 55.000 vänner på Facebook så hade han inte kunnat sortera ut de 740 vars inlägg han faktiskt är intresserad av.

Slutligen
Google är inte optimalt när man utgår från att bäst resultat för mig är det som är bäst för flest av den stora användarmassan.

Till exempel är den här videon populärast på Youtube, med 45 miljoner visningar.


Medan videon nedan är en typisk sån video som jag skulle vilja få rekommendation om. Den har dessutom bara 4.000 visningar.

Facebook träffar inte heller helt rätt när man utgår från att jag är intresserad av det som mina Facebook-vänner är intresserade av.

Det som träffar närmast är funktioner som; "den som köpte denna pryl köpte även", eller som på Blocket.se; "folk som tittat på denna annons tittade även på...".
Jag tror att business intelligence med sociala faktorer är vad som krävs framöver för att locka köpare och besökare.