Ska staten spionera på sina medborgare?

Nu har SÄPO tröttnat på FRA-lagen. Man vill kunna ge FRA spaningsuppdrag, skriver Computer Sewden.

Jag försöker reda ut för mig själv vad integritet och integritetskränkning betyder vad gäller kommunikation. Självklart är mina tankar och åsikter en produkt av samhället jag lever i, så jag utgår från gällande lagstiftning.

När två personer pratar, exempelvis på bussen, så är det inte olagligt för tredje part att lyssna eftersom det ibland är oundvikligt, och det är svårt att kriminalisera den lyssnande rollen.

Även om kommunikationen sker med radiovågor i den fria etern så kan tredje part ställa in sin radiomottagare på samma frekvens och därmed råka höra informationen. Detta har historiskt sett varit FRA:s syssla, att lyssna av vad som sägs i den svenska etern.

Om en tredje part närvarar i rummet för samtalet och råkar ha inspelningsutrustning på sig så går det an. Även när landshövdingen uttalar sig klumpigt kring strandskydd och bygglov så är det ok för en deltagare i rummet att spela in detta.

Om tredje part lämnar rummet, men lämnar kvar sin inspelningsutrustning så har man gjort ett övertramp. Detta klassas som buggning.

Att avlyssna kommunikation via en kabel har inte varit tillåtet tidigare eftersom det kräver en aktiv handling att koppla in sig på kabeln och avlyssna kommunikationen. Man kan med andra ord inte råka höra något, utan det finns ett uppsåt. Avlyssning kräver beslut av domare och en misstanke om grovt brott.

Det FRA ägnar sig åt och det SÄPO och MUST vill kunna beställa av FRA är "kabel-buggning". Dvs att man spelar in kommunikationen via kabel utan de kommunicerande parternas kännedom på väldigt lösa grunder.

På ett sätt kan jag tycka att man i lagstiftningen kan likställa Internet med radiokommunikation, då det finns ett Internet och ett luftrum, så blir det knappast otydligt att FRA lyssnade på "mitt Internet". Dvs släppa avlyssningen fri, så länge inget sparas. I och med detta behöver man även kriminalisera nät-buggning.
Det är här hela lagstiftningen slår en stor knut på sig själv när lagen idag kräver att nätoperatörerna ska bugga sina användare och lagra informationen i 6 månader för att kunna bevisa eventuella upphovsrättsbrott.

Det skulle aldrig vara ok att bugga alla svenska medborgare för att kunna avkräva STIM-pengar när de nynnar på upphovsrättsskyddad musik.

FRA:s mandat att bugga svenska medborgare utan någon påvisad misstanke är också väldigt långtgående. Samtidigt förstår jag fullt ut att SÄPO och MUST känner sig förhindrade att utföra sina uppdrag. Man skulle behöva en ordentlig offentlig debatt i frågan och göra ett nytag kring lagstiftningen med utgångspunkt från svenska traditioner kring rättssäkerhet, och utan påtryckningar från den amerikanska musikindustrin.